Mannen med håret till höger

Köerna ringlade långa utanför GeKås i Ullared den där blåsiga dagen i mitten på 1970-talet. Det var antydan till vår i luften. Påsklov tror jag faktiskt det var, men jag kan ha fel.
Kompisen och jag hade fått ett uppdrag. Vi skulle sälja lotter till människorna som köade in till affären. Lotterna kostade en krona styck och priserna var kaffe.
Och vi var två 14-åringar som skrattade åt det mesta och blev fnittriga som bara tonårstjejer kan.

Plötsligt ser vi honom. Mannen med håret till höger.  Han hade väldigt högt hårfäste samtidigt som det hår han hade var väldigt långt. I den här blåsten blev resultatet otroligt. Allt håret stod rakt ut från huvudet. Åt höger. Brunt, lockigt, fladdrande.

Skrattet bubblade upp, Gick inte att hejda. Sålde två lotter och de kunderna började skratta också. Fast de visste nog inte varför. Nitlotter var det också.
Så närmar vi oss mannen med håret till höger.
Han har också börjat skratta vid det här laget. Och när jag råkar säga "stryck" istället för "styck" så gapskrattar han.
- Men vad har ni två så roligt åt? Förutom att du inte kan säga styck?
- Ditt hår, frustar kompisen och jag kan bara nicka instämmande.
Nu skrattar vi så tårarna rinner.
- Ja det är väl fint, säger han och försöker platta till det. Utan resultat.
Och han gapskrattar han med.
Till sist sprider sig munterheten i nästan hela kön.

Och nu när jag är vuxen kan jag fortfarande börja skratta åt det.
Dessutom var mannen med håret till höger en klok man.
Han kunde bjuda på sig själv. Mitt framför massor med människor i GeKås-kön.
En man att lära sig av. Hur många skulle klara att bli utskrattad av två fnittriga tonårstjejer?
Inte många, gissar jag.

Förresten, mannen med håret till höger vann inte något kaffe hos oss.
Han köpte lott hos det konkurrerande lotteriet. Och vann.
Han kom fram till oss med sitt nyvunna kaffe.
- Skrattar bäst som skrattar sist töser!